Kiss with the devil

Är fortfarande tagen av samtalet från föreningen. Kunde inte sova så bra och kan inte släppa det ur mina tankar. Blir otroligt provocerad av att de ska bedöma mig och att mitt bostadsöde (tror de i alla fall) ligger i deras händer.

När sånt här händer går jag in i stids-läge. Hjärnan går på högvarv och jag blir extremt fokuserad på hur jag ska kunna vinna kriget.

Har hört mig för lite idag med jurister på jobbet och lite andra. Jag hade rätt i att det krävs väldigt mycket (återkommande betalningsanmärkningar eller pundare på hög nivå) för att föreningen ska ha rätt att neka inträde. MEN tydligen har vi en klausul i kontraktet, tydligen standard, där vi avsäger oss rätten att överklaga föreningens beslut. Man har en sådan för att säljaren inte ska bli indragen i långa tvister där han/hon inte kan gå vidare med att sälja till någon annan.

Så i praktiken måste vi helt enkelt gå på den där jävla intervjun, glatt svara på frågorna, le, vara trevliga och fösöka dölja att vi egentligen skulle vilja skrika "ERA SATANS SMÅPÅVAR. BARA JAG BETALAR MIN JÄVLA MÅNADSAVGIFT SÅ SKA NI FÖR FAN SKITA I VAD JAG ÄR FÖR PERSON OCH VAD JAG GÖR I MIN BOSTAD".

Det bästa för oss är väl att charma styrelsen och inte skapa någon konflikt. Man fan vad det tar emot. Känns lite som att kyssa någon med extremt dålig andedräkt.