GUD

Heeeeeej! I'm back. Har bara tagit en liten time out. Nu gör jag come back! Och bloggar om... Gud. 

Nej, har inte gått och blivit religiös. Kollar på Gardells program om Gud. Trött på honom. Trött på att höra om hans barndom och hans syn på livet. Men Gud och religion är ju onekligen rätt intressanta ämnen.

Jag tror inte på Gud. Min inställning är, och har nog alltid varit, att religion och begreppet Gud har uppfunnits av människorna. Av olika anledningar. För att ha något att tro på. För att ha något att samlas kring. För att få och behålla makt.

Tanken att Gud och hans heliga skrifter ska styra hur vi tänker och lever våra liv känns smått absurt för mig. Att låta den helige fadern, eller vem man nu tror på, styra sina handlingar känns som ett sätt att själv slippa fundera kring och ta beslut om vad som är rätt och fel. Och när den så kallade Guden i vissa fall bestämmer att vissa grupper av människor är värda mer än andra då finns det noll chans att jag är med på spåret.

Om Gud fanns så tycker jag att han (det brukar vara en han) borde bevisa sin existens lite mer. Varför inte skapa lite mer uppenbara mirakel. En jungfruföderska då och då skulle väl göra susen... Det finns ju i praktiken inga riktiga bevis på att Gud finns. Men det finns oändliga exempel på när religion leder till krig, missbruk, förtryck, övergrepp och misär. Att Gud inte finns känns liksom mer rimligt.

Jag kan kanske sträcka mig till att det finns en övermänsklig kraft som skapade världen med någon form av grundtanke kring  vad som är meningen med livet. Men att Gud ska styra t ex över mina värderingar och handlingar köper jag inte.

Så känner jag. Det står jag för. 

Men jag kan ju ha fel. Därför måste jag ju självklar respektera de som är troende. Det gör jag också. Och jag vill att alla, troende eller inte, respekterar mig.